Skötsel – För oss som älskar ull

Merinoull kommer från merinofåret som avlats fram för att producera en mjuk, finfibrig ull. En ullfibers tjocklek mäts i micron, ju lägre microntal desto finfibrigare ull är det. Den ull som Ulldorado säljer har ett microntal på 18,5 vilket betyder att den är mycket mjuk och behaglig. Får du en fläck på ylleplagget så kan du prova att borsta eller försiktigt svampa på fläcken – gnugga inte. Men faktum är att ullen inte vill suga åt sig smutsen, den ligger oftast bara på ytan. Jag har varit med om rödvin som spillts på vitt ylle. Trots att det fått torka in i flera veckor så försvann fläcken på några sekunder när jag la plagget i blöt!  Ylleplagg behöver vila ibland. Häng på en galge som inte gör att det blir märken, eller vik och lägg undan efter några dagars användning.

Så länge ullprodukten vilar kan du hålla dig upptagen med andra saker. Numera har nästan alla tillgång till Internet. Vet du vad som kan hjälpa dig att påskynda vänteprocessen? Detta är ett online kasinospel. Du hittar ett pålitligt och rättvist online kasino på https://roligacasinon.se/. Där kan du hitta dussintals casino recensioner från proffs.

Ylle behöver inte tvättas som andra textilier, kanske bara en gång per år eller inte ens det. (Fläckar kan tas bort – se nedan).
Det man bör göra är att hänga ut ett ylleplagg för vädring och gärna i fuktig väderlek. Låt det hänga ute över natten till exempel. Fukten går in i fibern och när den lämnar plagget så är det fräscht igen – tack vare det som sker kemiskt. Kanske har du märkt att ett ylleplagg inte får svettlukt som ett syntetplagg kan få. Ullunderställ som du bär direkt mot huden och kanske använder när du tränar kan behöva tvättas oftare, men absolut inte efter varje användning.

När du tvättar ull så är det viktigt att använda ett milt tvättmedel, gärna ett ull-tvättmedel eller ett annat milt tvättmedel (Y3 t ex). Eller använd hårschampo – ullen består av samma material som vår hud och vårt hår. PH-värdet är viktigt. Ull trivs inte bra i för basiska lösningar, därför kan man också sätta till lite ättika i sista sköljvattnet för pH-värdets skull.   När man tvättar så lägger man plagget i blöt en stund och sen kramar man försiktigt – gnugga inte (då kan ullen filta sig). Sen sköljer man i samma temperatur som tvättvattnet – 30-40 grader. Krama ur det mesta vattnet efter sista sköljningen – sen kommer det viktiga:

PLANTORKA
Ullen är mycket formbar i vått tillstånd vilket betyder att hänger du en tröja på en galge så kan den bli betydligt längre än den var från början, eftersom vätan tynger ner och deformerar.

Lägg plagget på handdukar, släta till och se till att plagget ligger i den storlek det var från början. ​  Tvätt i maskin på ullprogram kan fungera för vissa plagg men det måste framgå att plagget klarar det. Torktumla aldrig.

Ullfibern har en annan unik egenskap – att den kan filta sig. Detta sker under bearbetning (friktion) och med tillsats av värme och fukt påskyndas detta. Ofta säger man att man tvättat yllet för varmt när det krympt, men sanningen är att det är själva bearbetningen som gör att det krymper. (när man färgar ull har man t ex temperaturer upp till 90 grader, men rör man hela tiden under färgningen – bearbetar –filtar den sig och krymper). Samma sak är det med torktumlare – där är det bearbetningen ihop med värmen som gör att yllet krymper och det kan krympa rejält om man tumlar!   En kort centrifugering skadar inte ett ylleplagg – tvärtom kan det vara bra att få ur det mesta av vattnet så det inte tynger ut fibrerna. Men centrifugera bara någon minut. ​  Att ullen filtar sig kan man utnyttja om man tovar. Man kan också sticka av ullgarn där man förstorar plagget, och sen filta ihop det till den rätta storleken. Många använder tvättmaskinen och filtar ihop med vilje – där behöver man veta vad man gör, kanske misslyckas man ibland med krympningen så det blir för litet, man får prova sig fram. Det bästa är om man kan stoppa tvättprogrammet och kolla hur filtningen tar sig och sen fortsätta om det är nödvändigt. En del använder sig också av torktumlare för att medvetet filta ull.

En mjuk, finfibrig ull kan få små noppor i början. De går ganska lätt att plocka bort, eller använd nopp-apparat. Det beror på att hos ull som är finfibrig kan en fiber lossna och rulla sig till en liten boll på ytan. Men det är oftast inga problem. Ett syntetplagg noppar sig nästan alltid, och inte så lite heller. Dessutom kan de vara svåra att avlägsna.

Ylleplagg står emot väta bra – ullfibern stöter bort väta. Fukt suger ylle däremot upp. Fuktmolekyler går in och sätter sig i ullfiberns uppbyggnad: Alla kemiska föreningar genererar energi = värme.   Men det blir inte väldigt varm – men lagom mycket för att fler ”vattendroppar” skall bilda fuktmolekyler – det tas alltså upp mer fukt vilket ger ytterligare lite värme.   Alla sådan här processer tar lite tid – det är bra – därför tar det väldigt lång tid innan vi kommer till det stadiet att vi skulle frysa – flera, flera timmar. Ullen är våtvärmande. En ullsocka i en vinterstövel som blir blöt av snö till exempel, värmer alltså trots att den innehåller fukt.

​  Ull kan ta upp fukt till en tredjedel av sin egen vikt utan att ens kännas våt.

Det finns flamskyddsmedel i textilier – ett riktigt otäckt gift det också – som orsakar stora problem för djur och natur och i slutänden för oss människor. Ullen har dock ett inbyggt flamskydd, lägg en brinnande cigarett på ett ylletyg och jämför med vad som händer om man gör samma sak med ett syntettyg. Förr var brandmännens uniformer tillverkade av ull!
I Australien har man konstaterat att de som brännskadat sig och haft ylle på sig har skyddats mot brännskador. Man har kunnat transplantera hud från de områden som varit skyddade av ullen. Syntetkläder smälter fast på kroppen med otäcka brännskador som följd.

Ull är en förnybar naturprodukt. Fåren betar landskapet så det hålls öppet, det blir ett gott naturligt kött när de slaktas, man får ull varje gång de klipps och skinn när de går till slakt. Ullen är dessutom komposterbar. Ett ylleplagg kan hålla och användas i generationer utan att kännas ofräscht. Ullen är inte så slitstark i till exempel ett stickat plagg där fibrerna ligger ganska löst, så en stickad socka kan få hål – då stoppar man den såklart! ​  En riktigt vältovad socka/toffel kan hålla i många år utan att det går hål i den.

En filt från 50-60-talet visar att den är malbehandlad med mitin. Texten ”mothproof for life” kan ironiskt tolkad bli bisarr då mitinet innehöll mycket farliga ämnen – vilket man var omedveten om då. Det användes förr i ylleplagg och ullgarn, detta är dock som tur är inte så vanligt längre. Förr, innan malmedel fanns, visste man hur man skulle skydda sina yllekläder mot skadeinsekter – man hängde ut och vädrade och borstade kläderna på våren i den starka solen (malens ägg dör då). Man la in starkt doftande örter bland sina ylleplagg (pors, skvattram, renfana, malört t ex). Det bästa är att man inte låter ylleplagg ligga år efter år i ett mörkt och varmt utrymme där man aldrig är och rör om – där trivs skadeinsekter. Smutsiga, mörka, orörda utrymmen är mumma för skadeinsekter. Har man ull som är klippt från fåren och inte tvättar den, låter den ligga orörd länge länge – då kan man ha otur. Skulle oturen vara framme och man upptäcker att det är något i plaggen eller garnet så ska man lägga det i frysen i minst 72 timmar. Man kan gärna upprepa detta flera gånger. Då blir man av med eländet. Tecken på att man fått angrepp är att man t ex ser en malfjäril flyga omkring – den är centimeterstor och guldfärgad, flyger ryckigt och vill gärna gömma sig i nåt mörkt skrymsle. Dödar man den blir det bara ett guldgult stoff kvar. Den är egentligen ofarlig – för det är hanen. Skadan kan redan vara skedd alltså. Man kan också se små prickar på ylleplagget, ser ut som sand – det är inte djur utan det de lämnar efter sig – eller de rör som larven ”bor i” – ser ut nästan som papper. Sen är naturligtvis små hål/gropar eller trådar som är avtuggade, tecken på att nåt är på tok.   Ta genast tag i problemet, ut o vädra, städa och – lägg i frysen! Men man ska vara mer rädd för malmedel än malen! Det finns starkt doftande rödcederträ som man kan ha i sina skåp och garderober. Du kan läsa om mal på Anticimex hemsida också.
Sist ett citat ur boken Ull och Ulltekniker av Kerstin Paradis Gustafsson som är textilkonstnär och en stor ullkännare.
 
En mycket viktig egenskap som vi i vår tid har svårt att tro på är att ull inte behöver tvättas särskilt ofta. Att vädra och borsta sina plagg är betydligt mer energisparande än att tvätta.   Vår syn på tvätt härstammar från den tiden tiden då bomullen blev en vardagsvara, under senare delen av 1800-talet. I och med inflyttning till städerna ändrades våra vanor fort och mycket. Nästa epok som haft stor påverkan på våra tvättvanor kom på 1950- och 1960-talen, då syntetfibrerna kom. 

​  Efterhand som vi fått högre standard har kraven på våra textilier ökat, bland annat vill vi numera att alla kläder skall vara mjuka. Tyvärr har det inneburit att ull i vissa fall fått dåligt rykte, att det sticks och kliar sägs det. Förklaringen till detta kan delas upp i minst två olika företeelser. 

En förklaring är alla berättelser som de som är uppvuxna under krigen och tiden därefter berättar om strumpor som kliade. Det berodde på kristiderna, mycket gamla ylleplagg revs upp och blandades med nyspunna garner. Upprivna plagg innebär naturligtvis att alla fibrer slets av på flera ställen. De fibrerna kunde inte ligga inuti det nyspunna garnet utan alla avrivna ändar stack ut. Garnet blev som en ”taggtråd”.   Den andra anledningen har samma grund, vi har ju ofta en tendens att köpa billiga varor i tron att vi är ekonomiska. Men som uttrycket säger: man får det man betalar för. Dålig kvalitet är oftast billig.   I diverse marknadsföring är mjuka ullvaror tillverkade av fin merinoull, vilket är helt rätt. Merinoullens fibrer är förhållandevis långa och mycket finfibriga och passar alldeles utmärkt till fina kostymer, finare tröjor och underkläder.   Mjukhet kan också bero på att garner är förhållandevis löst spunna- men det är inte bra. Det gäller här som i alla andra sammanhang att tänka efter vilka egenskaper man egentligen söker och välja kvalitet efter det.

Det går generellt åt 2 kilo olja till 1 kilo syntetfiber. Alla syntetfibrer blir lätt statiskt laddade och tar därför lätt åt sig olika partiklar, om de inte är behandlade med olika kemikalier för att motverka detta. De behöver tvättas ofta.

Kerstin Paradis Gustafsson har också skrivit:
Ull – hemligheter, möjligheter, färdigheter tillsammans med Alan Waller 1987.

Ull och ulltekniker 2013.

Kirgiziskt världsarv – Jurtan och dess filtmattor 2014.